Kunskapsplattform​

Länkar

Ladda ned rapporten Fångad av platsens själ
Christina Hjorts presentation av Cultural planning 2014
Sveriges kommuner och landsting (SKL) har gett ut boken "Att fånga platsens själ — Handbok om cultural planning". Du kan beställa boken.
Läs intervju med Franco Bianchini
Se filmklipp med Lia Ghilardi där hon berättar om metoden och hur hon arbetar. 

Lia

Ghilardi

Lia is a creative polymath, based in London. She is the founder and director of Noema, a UK-based organization working internationally to deliver place mapping and strategic cultural planning projects. Internationally recognized as a leader in the field of cultural urban development, she has worked for more than twenty years with civic leaders, urban designers, architects and arts organisations to provide creative and integrated solutions to the challenges of place making in contemporary cities.

An inspiring public speaker, she lectures regularly on cultural planning in universities across Europe. In the UK, from 2007 to 2013, she was module leader at City University, London, where she delivered  the Culture and Regeneration module as part of the MA in Culture, Policy and Management. In the late 1990s she was Visiting Lecturer and Honorary Research Associate at De Montfort University, Leicester, in the European Cultural Planning Unit.

She is a member of the Academy of Urbanism, a network of influential thinkers, professionals and decision-makers working to create a better living for people in towns and cities, and a Fellow of  the Royal Society for the Arts. Lia’s background is in urban sociology; she has an MA with Distinction in Arts Criticism from City University (London) and a Diploma in Creative Thinking Skills from the De Bono Seminars Programme (Malta).

For publications and consultancy reports email lia.ghilardi@btinternet.com or fill in the Contact Form

Samples of her work are also on  Academia.edu or ResearchGate

Collaborations

Below is a selection of associates that Lia has worked and continues to work with.

  • She works regularly with Paris and Stockholm-based EGA (Erik Giudice Architects) on cultural masterplans, and on brainstorming innovative solutions to making cities more liveable, vibrant and intercultural.

  • With award winning Copenhagen-based architect practice Adept, she has delivered a number of competition proposals among which is the highly praised Køge Kyst cultural masterplan and the Fredericia historic town’s resources appraisal.

  • With Malmö-based architectural practice AIM (Architecture Is Made), together with architect and researcher Nils Bjorling (Chalmers University) she developed proposals and worked on cultural masterplans challenging conventional approaches to place making in Swedish cities such as Kiruna, Göteborg, Helsingborg, Skövde and Grästorp.

  • With Dublin-based MCO – a multidisciplinary practice with diverse skills and qualifications including business, project management, environmental, architecture, engineering, communications, cultural and social development – Lia has worked on high-profile projects, such as the creation of the concept for a Creative Hub for Trinity College, a Cultural Masterplan for Sligo town centre and an appraisal of Dublin’s St Patrick Festival.

  • With Stockholm-based White Architects she worked on proposals for the V&A Dundee, and on the award-winning new design for Southend Pier.

  • With Glasgow-based cultural planning social enterprise specialists Fablevision, she delivered neighbourhood interventions and artist-led community projects since the early 1990s.

Among the other institutions and organisations she regularly works with is the British Council (Creative Economy Unit), delivering workshops and presentations, policy advice to countries outside Europe, and mapping toolkits. And with the European Union, as both Lead and Thematic expert for URBACT I & II.

More recently she has established a collaboration with the OECD in Italy (The Trento Centre for Local Development) for the facilitation and delivery of a Summer Academy on Cultural & Creative Industries in Local Development.

Franco

Bianchini

Franco Bianchini är professor i "Cultural planning and policy" på Leeds Metropolitan University och inbjuden föreläsare på Nationella Nätverket för Cultural Plannings möte den 25 april i Göteborg. För honom är cultural planning ett verktyg för både demokrati och hållbarhet.

– Den vanliga stadsplaneringen ignorerar ofta den kulturella aspekten i planeringsarbetet medan hänsyn tas till ekonomiska och geografiska faktorer. Och jag använder här ordet kultur i en bred mänsklig bemärkelse – det handlar inte bara om konst, utan om allt som människor gör, säger Franco Bianchini.

Franco Bianchini har ett stort politiskt och kulturellt intresse. Som student i 1970-talets Italien var han med och organiserade teaterfestivaler utomhus. Det slutade han dock med när han 1983 flyttade till Storbritannien. Färdigheterna fick han dock åter användning för när han tjugo år senare arbetade för Liverpool som år 2008 var europeisk kulturhuvudstad, samt i projektet ”Cities on the edge”, ett samarbete mellan Liverpool och fem andra städer. Intresset har även visat sig i hans akademiska arbete, där han sedan 2004 driver forskning kring festivaler och deras sociala, ekonomiska och politiska effekter.

I mitten av 90-talet kom han i kontakt med Charles Landry och organisationen Comedia, som arbetar med att förena kulturpolitik och statsvetenskap med den traditionella geografiska planeringen av städer. Detta samarbete resulterade bland annat i boken "The Creative City".
 

Om vikten av en ordentlig kartläggning

Franco Bianchini har därför både i sin undervisning och sitt skrivande haft som mål att förena dessa olika dimensioner, med syfte att få till ett samarbete mellan de olika områdena. Han har som inspirationskälla den skotska biologen, sociologen och samhällsplaneraren Patrick Geddes, som ansåg att det inte gick att planera utan att först göra en ordentlig kartläggning (engelska: survey). I den inkluderade han människorna, deras arbete samt platsen i en bred bemärkelse.

– Och det är viktigt av demokratiska skäl att denna kartläggning görs och att definitionen av kultur inte påtvingas människor uppifrån. Geddes kallade det kartläggning, jag kallar det ”mapping”, och det är en nyckelprincip i cultural planning.
 

Att hitta de gömda tillgångarna

Men mappingen fyller också andra funktioner. Den kan hjälpa till att undvika misstag och bidra till en hållbar utveckling, både ekologiskt och ekonomiskt.

– Jag är inte emot ekonomisk tillväxt, för utan tillväxt är jag rädd för att Europa kommer att bli en koloni till de delar av världen som växer. Då förlorar vi möjligheten att driva på för större hänsyn till mänskliga rättigheter och en utvecklad välfärd.

– Och det intressanta med cultural planning, eftersom det bygger på mapping, är att det också är en mycket bra metod för att upptäcka dolda tillgångar och resurser. Inte dolda i bokstavlig mening, utan dolda för att människor inte ser dem.

Franco Bianchini härleder de stora problem som många europeiska städer dras med just nu till att de fokuserar på de synliga tillgångarna och tar den enkla vägen. Därför försöker de alla göra samma sak i stället för att gå till grunden med sin historia och vad städerna har som ingen annan har.

– De lyssnar enbart till de gamla vanliga människorna, samma konsulter, samma högljudda människor som råder dem att alla göra samma sak, till exempel bygga stora arenor och kongresshallar. Och istället för att skapa tillväxt skapar de konkursfärdiga städer. Det har till exempel hänt många spanska städer som satsat på alltför stora prestigefyllda kulturprojekt utan publikunderlag.
 

Hur okarinan gjorde världen mindre

Franco Bianchini ger som exempel på motsatsen den italienska staden Bologna, som har upptäckt att en av stadens största tillgångar är ett nästan bortglömt musikinstrument kallat okarina (dess svenska motsvarighet är lergöken).

Nära Bologna ligger en liten ort där världens bästa okarina-septetter finns. Nu har det visat sig att okarina är ett av de populäraste musikinstrumenten i Kina, Sydkorea och Japan, och genom okarinafestivaler och andra arrangemang försöker Bologna nu locka till sig investerare från dessa asiatiska länder.

– Därför måste vi både se till att göra ordentliga kartläggningar och ha kunskap om omvärlden.

Franco Bianchini nämner även andra anledningar till att metoden misslyckas. En är att de som tillämpar metoden helt enkelt inte förstår vad den innebär, och exempelvis ser den som en fråga för enbart kultursektorn.

Som ett annat problem nämner han att arbetet med mappingen inte har gjorts tillräckligt grundligt. Och det måste även finnas kompetens att ta hand om resultatet.

– Det finns flera sätt att använda sig av kartläggningen, både inom samhällsplaneringen, för att utveckla företagsamheten, och för utvecklingen av kulturevenemang. Då krävs kunskap både om närområdet och om världen, som i exemplet med okarinan.

Kontakt​

Erica Månsson, ordförande
tel: 0767-88 27 01
mail: erica@nilsson-mansson.se

  • Facebook
  • YouTube
  • Instagram